Kapitelreflektion: Brott & straff av Fjodor Dostojevskij, Del 2 kap 6

Spoilervarning: Diskuterar/reflekterar på en abstrakt nivå. Ni har blivit förvarnade 😏  

Del 2, kapitel 6

     En händelserik kapitel där det blir ännu mer uppenbart att huvudkaraktären njuter av sin gärning för han är i folks munnar, och de vet inte om att han är den han är. Han njuter för han känner en hämndlysten känsla och är på ett märkligt sätt ärofylld. Jag tror han tycker det är spännande att vara i centrum, som en katt- och råtta lek där han är råttan som är mycket listigare än katten. Samtidigt känner han stundtals en avskyvärd känsla för livet, för människors inställning och elände, deras lidande, och den oförmåga människor besitter. Huvudkaraktären bär med sig en livsinställning som gör att han upplevs som en cyniker och det tycker jag mig visa sig alltmer.

    Min tolkning av författarens gestaltning av huvudkaraktären tills nu är att han lever i ett ständigt valet eller kvalet-dilemma kring livets mening. Han saknar ett syfte och blir offer för psykologiska konflikter, där han försöker leva rentvått men samtidigt beskyller livets elände och lidande på livet själv. Det gör att han blir illa tvungen att välja en väg och väljer vägen där hans tankar inte segrar över honom - de spelar honom ett spratt och får honom att ifrågasätta varför han begränsar sig. Huvudkaraktären tar till handling och motbevisar sina psykologiska tankar om att han har kontroll och är STÖRRE än det psykologiska. Att huvudkaraktären är större än själva lidandet, eländet, det simpla, och han därför lever fritt och ärligt. Och det har nu gått så långt att han vägrar leva tomt och utan innehåll, utan han ska då leva helt uppriktigt och ärligt. Han har satt ett värde på hur livet i sin allra heligaste och renligaste mening kan och bör levas. Därför blir det tydligt att han inte tar den bästa och enklaste utvägen till att avsluta livet. Utan det ska i sådana fall vara genom lidande själv i helt rätt proportion till vad livet är värt. En enligt huvudkaraktären rättvis process och avslut på livet i så fall, inte genom en genväg för det vore för simpelt och sån vill inte huvudkaraktären bli ihågkommen som eller associeras till.