Spoilervarning: Diskuterar/reflekterar på en abstrakt nivå. Ni har blivit förvarnade 😏
Reflektioner från Kapitel 4:
Har upptäckt ett mönster som huvudkaraktären bär på.
Han har en moral som är instabil, som i mångt och mycket är en
moral som kan sägas vara dygdig och etiskt men som vacklar och
skiftar, där han lyckas rättfärdiga sitt omoraliska tänkande
genom att hitta argument som berättigar att han tänker illa om
människor och de livsomständigheter som rådde på 1800-talets
Ryssland. Hur vissa människor är menade att fara illa och det är
menat, som i världens ordning att en andel ska leva i tragedi –
för att övriga andel ska klara sig undan det elände och bitterhet
de stigmatiserade och marginaliserade tvungen måste utstå. Återstår att upptäcka om detta är ett mönster som är tillfälligt i huvudkaraktärens personliga livsskede eller om det förändras längst med hans resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar