Kapitelreflektion: Brott & straff av Fjodor Dostojevskij, Del 2 kap 5

Spoilervarning: Diskuterar/reflekterar på en abstrakt nivå. Ni har blivit förvarnade 😏  

Del 2, kapitel 5

    Vad finns att säga här. Huvudkaraktären går igenom mycket och är i stora sekvenser helt borta och yr i bollen för att plötsligt glänsa till och bli intresserad i andra situationer. Jag föreställer mig att han är orolig och otäckt rädd för att bli upptäckt eftersom han har med R och Z att göra, som börjar pussla ihop bitarna en för en. Och eftersom huvudkaraktären är impulsiv i stunder och får svårt att hålla lugnet så försäger han sig själv (eller åtminstone riskerar det om omgivningen misstänkliggör beteendet han uppvisar) när han reagerar särskilt intresserad när ett specifikt ämne kommer på tal. Jag tror att känslorna och oroligheterna han bär på lever sitt eget liv i honom och han kan inte kontrollera sig särskilt väl tack vare kroppens och psykets påfrestning. Samtidigt reflekterar jag över hur begränsad huvudkaraktären är eftersom han i princip ständigt är bevakad - då hans vän R vill se över hans mående och säkerställa att han blir frisk. Så huvudkaraktären är inte bara begränsad rent rumsligt, han kan heller inte få någon lugn och ro och tänka ut hur han ska förhålla sig till att som händer runtomkring och den gärningen han begått. 

    Vad jag gillar är att det finns element som dyker upp. Det finns flera lager på en situation, som redan är komplicerad och detaljerad, men trots det presenteras det ytterligare lager på ett intressant och relativt okomplicerat vis som gör att får en bättre förståelse på helheten och utifrån olika karaktärers perspektiv. Det är inte svårt att följa och dessa lager kommer fram i rättan tid, när en tror att nu går det över till en ny scen eller händelse för den är grundligt presenterad och skildrad, vilket gör mig som läsare ännu mer förväntansfull och intresserad på vad mer som kan fylla i pusselbitarna.

    

    En annan observation jag gör är hur det i boken blir presenterat en idé, ett samhällskritiskt perspektiv gentemot det föråldrade och den samtid som utspelade sig på 1800-talets Ryssland. Hur författaren, när jag läser mellan raderna, uppvisar ett agg och fördömande mot det system och tyranni som utspelade sig under forna Sovjet. Hur detta tar sig i uttryck genom en konversation som utspelar sig och i den diskussionen lyfts det fram olika kritik och ståndpunkter och perspektiv som gäller den rådande normen.