Spoilervarning: Diskuterar/reflekterar på en abstrakt nivå. Ni har blivit förvarnade 😏
Reflektioner från Kapitel 6:
Det är otroligt fascinerande hur människans psyke gestaltat på ett
ypperligt sätt hos huvudkaraktären när han kopplar ihop
pusselbitar ur sammanträffanden. Ovidkommande från hur troliga
eller osannolika dessa sammanträffanden är så tycks han ändå
hitta förklaringar som på något envist sätt rättfärdigar hans
tankegång ”vända kappan efter vinden”. Finner huvudkaraktärens
psyke som trovärdig i detta kapitel och det är som att moralen
spelar honom ett spratt i att utmana honom för att hitta lösningar
på de inre konflikterna som uppstått. Konflikterna handlar om det
han vill göra, och hur han på ett logiskt tillvägagångssätt
kommer fram till tankeprocessens slutpunkt, i förhållande till hur
hans moral säger honom något annat och där i uppstår dilemmat han
hela tiden befinner sig i. Han dras ständigt i ovisshet eftersom det är en dragkamp som pågår i huvudet på honom och det tär på ett sätt som får honom att ifrågasätta och ständigt hoppa mellan omdömen och beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar