Ett djupt andetag och jag är igång. Hör ett pysande ljud komma från höger om mig och utan att vända mig ditåt talar mina sinnen om för mig om att det är elementets verk. Försöker stänga av ljudintrycket men det hänger kvar. Vill tänka på annat, försöker föreställa mig en knapp som jag trycker på och puff tänds en glödlampa i ett annat rum någonstans innanför min hjärna. Hur mycket av det som kom helt naturligt eller om jag redan hade den intentionen ursprungligen blir omöjligt att veta exakt – men ungdomar är vad som uppmärksammar sig hos mig. Mer noggrant vore att säga utanförskap för det är vad som står på lur att reflekteras kring och vad jag behöver skriva om.
Jag är inte expert på ämnet utanförskap, eller ungdomar för den delen. Inte på långa vägar. Hur kan ens någon säga sig vara expert på det – ungdomar. Det är som att påstå att man har erfarenhet av alla människotyper – alla kategorier av ungdomar. Som att påstå att man har en röd tråd – en gemensam nämnare funnen som förklarar den utanförskap gruppen ungdomar och unga vuxna kan hamna i. Att dra alla för en kam, sätta de i en box och framgångsrikt utvinna en slutsats som gäller för ungdomarna – som i en allmängiltig slutsats. Ungdomsexpert. Vad betyder det ens?
Blickar in på mig själv igen – som så många andra gånger. Mina egna erfarenheter. Närmare än så kommer jag inte för att kalla något fullständigt säkert gällande hur min tid som ungdom utspelade sig. Hur kunde jag – i relation till utanförskap – få mig ett jobb och i slutändan ett drägligt och privilegierat liv för så har jag det. Bor i Örebro med min sambo, är utbildad, bor i ett relativt bra område, har ett jobb, kan förutse mina närmsta månader, är frisk och behöver inte oroa mig nämnvärt för livets farhågor om jag jämför med hur många andra kan ha det ställt. Jag har det lyckligtvis bra nog och är lyckligt lottad, är medveten om det. Jag har gjort en klassresa. Men hur gick det till om jag blickar tillbaka. När formades jag uppenbart starkt om jag tittar tillbaka på mina erfarenheter?
I mitt huvud så vill jag förenkla och presentera de omständigheter som varit starkaste påverkansfaktorerna för att jag klarade av att bli en självständig, (o)beroende människa och individ. I de mån det är rimligt tänkte jag ge exempel, för jag är helt införstådd i att det är komplexa förutsättningar och omständigheter som är bakomliggande – som beroende på om de finns närvarande eller saknas – gör att ett utanförskap ”vinner” striden. Så när jag ser över min bakgrund och ungdomstid så vill jag uppmärksamma följande faktorer som de mest avgörande och betydelsefulla; miljö & förväntningar; gemenskap; föreningsliv; intressen; värnplikten; första jobbet. Låt mig beskriva faktorerna lite och hur de säkerställde riktningen i livet för mig.
Miljön i att det var en plats jag formades i där det förväntades av omgivningen att jag skulle klara av skolan och det krävdes därför av mig att jag skulle klara av utmaningen. I lågstadiet bodde jag på Rosengård och på mellan- och högstadiet samt gymnasiet bodde jag i Vellinge. Skolmiljön kantades av ordning och reda, struktur och goda förutsättningar medan det i Rosengård inte var ovanligt med mycket av det motsatta. Lägg till att vi som invandrare klumpades ihop och var i majoritet i klassrummen.
Gemenskap i att som ny i skolan blev jag tilldelad en jämngammal fadder i klassen jag gick på och kompisen lärde jag känna, och denne hjälpte mig komma in i rutinerna och känna mig välkommen. Jag vart sedd och bekräftad och inte en ”outsider” – trots den enda invandraren i klassen som jag ögonblickligen lade märke till som ny när jag satte foten innanför klassrummet. Vidare hade lärarna tid att säkerställa att jag fick den tryggheten och hjälpen som ny elev för att på bästa sätt komma in i skolan. Jag blev alltså fort inslussad för att bli del av samhörigheten och gänget och rutinerna.
Föreningslivet i att det har gjort att jag lärde mig disciplin, hade ett syfte och ett mål för att kämpa för något större när jag började spela fotboll i ett lag. Tidigt förstod jag, eller inte (?), oavsett vilket så begrepp man fort att laget är större än jaget. Genom föreningslivet lärde jag mig tålamod, samarbete och respekt. Jag fick känna en gemenskap och fick massa kompisar. Detta var möjligt tack vare vuxna som gav sitt hjärta och själ för barnen, idrotten och för något större. Tack vare ledarna som var/är villiga att ge mer än vad de fick tillbaks för deras passion och kärlek för barnens framtid inte hade något pris, utan det var för de hade sina hjärtan på rätt plats och gav på det sätt de bäst var kapabla på – genom föreningslivet och sin passion för idrotten.
Intressen som i att ja fick relativt fria tyglar där hemma vad gäller att prova och intressera mig för vad jag ville. Och det sporrades ofta av att om jag skötte skolan fick jag olika belöningar. Ett stort intresse dök upp för teknik och datorer och plötsligt höll datorspel mig väldigt fokuserad. Tack vare det lärde jag mig tidigt engelska och utvecklade mitt kognitiva tänkande.
Värnplikten var en kritisk och avgörande faktor i att det var ett första ”test” i livet som blev utmanande på riktigt. Jag lärde mig disciplin och att samarbeta men kanske framförallt att ta instruktioner och följa en hierarki. Att få det att funka ihop med helt främmande människor från helt olika kulturer och platser i Sverige och spendera tid ihop under 11 månader var otroligt utmanande, lärorikt och givande. Att helt och hållet förlita sig på andra gav helt nya ögon och en erfarenhet för livet. Värnplikten formade mig ofantligt och gjorde att jag växte dubbelfaldigt. Jag kom in i värnplikten som ett barn och kom 11 månader senare ut som en annan person i mångt och mycket.
Mitt första heltidsjobb vilket var essentiellt genom att jag hade ett syfte och lärde mig att ta stort ansvar. Jag fick betalt för min prestation och kunde betala min hyra, min mat och hade möjlighet att planera och spara pengar om jag ville. Känslan som växte inombords var att jag på egen hand hade kapacitet att vara en vuxen ansvarsfull människa. Jag var en fullt kapabel människa och hade en plats och arbete att gå till varje dag.
Från alla dessa faktorer – om vi kallar de så – så tar jag med mig nyckelattributer som gav mig en väg in till samhället och som jag menar var de mest betydelsefulla för mig. Varför de var de mest betydelsefulla ska jag berätta om men först vilka nyckelfaktorerna är. De är följande samarbete, tålamod & självkontroll, disciplin och ett syfte.
Kan du inte samarbeta och förstå din plats och roll just nu, då kommer du få det otroligt svårt i arbetslivet. Du behöver kunna följa instruktioner och tala respektfullt och vara ansvarsfull för att klara av att samarbeta – även med de du ogillar. Att samarbeta är det kanske i särklass viktigaste nyckelattributen en behöver ha för att fungera i samhället – och vara del av den. Punkt.
Saknar du tålamod och självkontroll kommer du ha svårt att kontrollera dig själv, och förstå att allt inte kommer till dig på en gång – då har du redan satt fälleben på dig själv. Tålamod är en dygd för tålamod är det som gör att processer och disciplin kan få verka och växa, det är det som möjliggör att se framåt. Det är som så livet fungerar, vi offrar vår tid nu för att skörda frukten senare. Tålamod måste en därför ha i en viss utsträckning. Utan den jobbar du i motvind och uppförsbacke redan innan loppet har börjat.
Disciplin är a och o i ett framgångsrikt och lyckad integrering i arbetsmarknaden – motsatsen till utanförskap. Att ha disciplin är att vara tillitsfull till processen, dig själv och andra. Disciplin är det somt tar dig från en plats till en annan. Det som visar din seriositet och vilja till förändring och det som slutligen förändrar ditt beteende. Disciplin övervinner impulsivitet och struktur övervinner spontanitet.
Ett syfte måste infinna sig hos var och en – ett syfte att följa – ett mål och vision. Ett större syfte som du kan sträva efter och tro så starkt på att du ser inget annat alternativ än att fullfölja åtagandet. Ett syfte gör också att du får en känsla för något större, som i ett väsen eller något du inte ser men som du måste kämpa för. Ett syfte påminner dig om att hålla dig till kartan, hålla dig fokuserad på det du satt som ditt mål. Ett syfte hjälper dig sträva efter något. Du behöver hitta ditt meningsfulla syfte i livet. Det kan vara att bli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar