Ännu en flödesskrivning som tar vid. Jag låter det som fångar mig vara min kompass.
Sitter och skriver från en ny plats denna gången, platsen är Tegelbrukets bibliotek. Morgonsolen har redan klätt husets fasader när jag blickar ut. Jag försöker att eliminera alla förutfattade tankar och meningar jag har för att skriva om det som i stunden talar till mig, men det är en omöjlig uppgift. Det där blanka pappret – Tabula rasa – tillståndet man är i som nyfödd som filosofen John Locke presenterade, där är jag inte och tar mig heller inte med lätthet till. Platsen och miljön jag är på vill därför att ämnen ungdomar diskuteras.
Börjar fundera och reflektera över min tid som ungdom, vad som försiggick i mitt huvud, hur jag generellt mådde och vad som upptog min tid. Försöker placera mig själv. Det tar mig till intressen jag hade som tonåring: vara ute på gården och konstant leka; olika idrottsaktiviteter; fotboll; tv-spel. Framförallt fotboll hade en särskilt plats hos mig – så fort jag inte lekte med andra plockades fotbollen fram som min ständiga kompanjon och kompis. Jag befann mig allt som oftast utomhus – föräldrarna såg inget annat som ett alternativ. Först senare på högstadiet och under gymnasietiden som tv-spel och datorspelandet fick en prioriterad plats i mitt liv. Fritiden kom nu att handla om fotboll och tv- och datorspel. Tjejer var inget som väckte mitt intresse överhuvudtaget. Trots skilda föräldrar, helt nytt liv med helt nya livsomständigheter, traumatiska händelser, alkoholism i hemmet under tonåren, kulturkrockar, identitetsförvirring, brist på manlig förebild – var jag ändå lycklig allt som oftast. Jag hade vad jag trodde jag behövde som mest och det räckte i min ungdomliga värld och hur mitt liv utspelade sig under ungdomsåren.
Börjar tänka på ungdomar som letar sig till Tegelbruket och fundera på vad de är som Tegelbruket har och erbjuder. Ett tak – en plats att spendera tid på med andra ungdomar och med vuxnas närvaro. Bekräftelse från vuxna och bollplank. Aktiviteter att delta på som blir ledda och organiserade. Det i särklass viktigaste, tror jag, som Tegelbruket erbjuder är att lära sig följa regler och hierarkier, att ta hänsyn och visa respekt för andra, att ställas inför olika situationer och orientera sig i samklang med andra. Helt enkelt att socialisera sig och bli en del av en gemenskap. En ungdom behöver lära känna sig själv och utforska hela det psykologiska känslospektrat. Lära känna sina känslor, lära sig hantera olika externa och interna känslor. Acceptera brister och styrkor. En ungdom behöver lära sig samarbete och finna sin plats i det sociala rummet. Alla dessa fenomen utspelar sig på ett eller annat sätt på den ungdomsarena Tegelbruket är och kommit att bli. Finns inte denna erfarenhet och lärdom att förvärva som ungdom, dessa så viktiga strukturer och ramar att förhålla sig till, då kommer det bli otroligt svårt att hitta en överenskommelse och fungerande ”språk – struktur, kommunikation, beteendemönster, förutsägbarhet. Det kollektiva kittet som håller ihop och möjliggör en fungerande socialisation. Utan en fungerande grundstruktur kommer sannolikheten och risken för ungdomen att växa upp utan fundamentala kärnförmågor till samarbete öka. Utan grundförmågor för att följa spelregler och förhålla sig till en så kallad spelplan till miniminivå kommer man allt närmare utanförskap, elände, misär, anarki, avvikelse, kriminalitet och ensamhet. En plats där mörker har sin hemvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar