Spoilervarning: Diskuterar/reflekterar på en abstrakt nivå. Ni har blivit förvarnade 😏
Del 2, kapitel 2
Hur medvetandet huvudkaraktären har börjar ifrågasättas av honom själv gestaltas med precision tycker jag. Det är fascinerande hur hans sinnesbruk i den förvirrade tillvaron alltmer blir hans konstanta tillvaro och hur den målas upp. Hur han tappar bort all det som kan förklaras utifrån förnuft, hur hans tålamod och stubin har blivit som obefintlig och hur fort han for till raseriets hemvist. Hur han börjar misstänkliggöra all typ av mänsklig interaktioner allt mer och avstånd till människor därför per automatik infinner sig. Jag upptäcker att han inte längre har några förklaringar till något och att han blir som fast i ovisshetens klor, och i det så äts han långsamt upp invärtes och ifrågasätter varenda säkerhet av osäkerhet. Jag vet inte hur, eller vad som väntar honom, men jag föreställer mig att han genomgår en transformation i mörkrets herravälde, där den gärning han genomfört sätter prov på hans överlevnadsinstinkt. Den börda han bär helt själv på genom sin gärning är för stor för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar