Sitter på en stol som jag placerat vid köksfönstret. Ville byta miljö i den mån jag kan här hemma när jag skriver på min flödesskrivning. Jag har väl någon typ av förhoppning av att något nytt ska hända i vad för tankar och funderingar som upptar och greppar tag i mig med sina klor.
Ser mig omkring med blicken vandrandes när jag tittar ut genom fönstret och noterar att färgen skiftar på fastigheten mittemot mig. Det är solen som lyser med sin närvaro och får fasaden att lysa upp. Strax därefter går solen i moln och fasadfärgen är åter tillbaka till sitt ljusgula ursprungskulör. Ser slitna balkonger som sticker ut från fasadväggen som ramas in av vågig bronsfärgad plåt. Börjar räkna på antal fönster jag ser från min sittplats och får ihop det till 23 stycken och av dessa har 14 av lägenhetsfönstren nedrullade persienner. Ett främmande och ovälkommen känsla sluter mig. Längst ner i hörnet till vänster i mitt synfält ser jag genom ett fönster en kvinna skaka till vad som ser ut som soffkuddar, för att till slut lämna platsen efter att ha plockat upp en tallrik från ett bord.
Ett behov av att berätta mer om de fysiska skrivarförutsättningar jag har gör sig inneboende i mig. Jag sitter alltså på en gråfärgad rundad trästol med ett ryggstöd som har formen av en halvmåne. Från ryggstödet löper det fem pinnar med jämna mellanrum emellan sig ner och fäster till sittplatsen. Det bekväma med stolen är att man kan vila armbågarna i översta delen av ryggstödet när jag nu sitter och skriver. Dessutom är ryggstödet högt vilket jag tycker gör det lättare att sitta upprätt. Utöver nämnda förutsättningar fick jag fatt i en skokartong som låg hemma som nu finns i mitt knä och på den har jag två skrivblock på varandra och det är såhär jag skriver idag när jag genomför den dagliga flödesskrivningen. Jag kan tycka det är ett alldeles ypperligt sätt jag kunnat åstadkomma dessa förutsättningar för att skriva någorlunda bekvämt, ryggen upprätt, armbågarna vilande och skrivblocken på hög höjd och med blicken tillgänglig att vandra hyfsat fritt. Optimalt hade det givetvis sett lite annorlunda ut men med rådande omständigheter funkar det superb.
En fågel som jag tittat på en stund cirkulerade mittemot över taket i tre varv. Emellanåt försvann fågeln från min åsyn när den befann sig på andra sidan över snedtaket. Tre varv...undrar varför. Var det rena instinkter tro, som dikterade fågelns rutt över valet att cirkulera just tre varv, och just precis där jag satt och tittade ut mot?
Tre tydligt åtskilda moln flyter förbi som i varandras svansar ovanför taket. Två av de ser arga och känslomässiga ut. Tänker på symboliken när bägaren blir full men i liknelsen moln istället, där ett moln som är fullt är väldigt tjockt och tätt och dessutom mörk och kraftfull i sin färg. Nu föreställer jag mig vad som försiggår i våra huvuden och vårt psykologiska mående när vi känner otroligt mycket och har en sisådär 100 saker att ta itu med. Jobb, vänner, ansvar, stress, familj, relationer, utmaningar, utveckling, planerande – ja, livet som det kallas helt enkelt. Våra hjärnor fylls av intryck och till slut – om vi inte tar itu med alla förnimmelser vi samlat på oss på något vis – kommer det rinna över och börja regna, precis som moln är upphov till. Ibland regnar det dugg – ibland – om det vill sig illa – regnar det skurar. Är man riktigt illa däran och har skelett i garderoben eller annan icke hanterade ting som under längre tid blivit sopade under mattan – kan monsunregn komma på besök och orsaka förödelse i form av översvämningar.
Jag vänder blicken bort från skrivblocket och ser tunna slöjmoln utanför. Inga skurar att vänta i närmsta stunden om jag spår vädret rätt var jag befinner mig. Molnen rör sig mycket långsamt, inget är någonsin helt stilla även om det kan se ut så vid första anblick. Vart är molnen på väg, finns det en slutdestination? Får ett plötsligt behag att föra min hand genom molnen som jag tittar på men det är inte möjligt för mig. Molnen befinner sig långt borta. Jag blundar en stund och svävar bort – likt molnen – någonstans. Vart vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar