Sitter i sovrumsfåtöljen med skrivhäftet i knäna och blicken ner på mattan. Ser alla mönster som går att skönja i nyanser av grått och vitt. Det har inte ens slagit mig tidigare hur mattan faktiskt ser ut. Istället har jag bara set och tänkt en matta och där har min medvetandeförmåga förmått att upphöra. Märkligt. Mönstren som går att skönja är olika geometriska figurerar där alla tycks förknippas till en cirkel i olika former. Tänker jag på att ta det till olika nivåer av kategoriseringar så ser jag olika typer av blad och blommor – en mittcirkel med olika ovala cirklar anslutna till den. Vidare uppfattar jag – på liknande sett som i exemplet ovan ett stort blad, som i ett kärnblad, med fem mycket mindre blad anslutna och fördelade längst med basen på kärnbladet. Detaljerna är ofantliga, det ser jag nu när jag tittar på mattan fokuserat.
Tankarna leds till idén att vad man uppmärksammar i sin blick och seendet är också det som avgöra vad du ser och upplever i mångt och mycket. Vilket mäktigt verktyg blicken och perceptionen är. Din perception och livsvärld blir helt och hållet begränsad och styrd på hur du ser på saker och ting. Vad som uppenbarar sig när blicken vandrar, om det är en byggnad du ser eller teglen som den är byggd av och människorna bakom byggnadens uppkomst? Det finns många olika nivåer man kan se det på. Jag antar att kapaciteten att förmå hoppa mellan olika nivåer och kategorier är en dygd eftersom det bör innebära en medvetenhet i blickomfånget. Beroende på livsomständigheter kan ”rätt” knapp aktiveras och det som gör sig mest optimalt – genom den linsen tittar du med. Det är som en superkraft fast i mänsklig form.
Det slår mig i detta hur hur viktigt det är vad man ser. Det är helt avgörande för hur livet kommer utspela sig. Vad du ser är avgörande för hur du tar dig an utmaningar och olika vägskäl. Vad du ser dig hända runtomkring och hur du förhåller dig till de alternativen som presenterar sig, men framförallt hur möjligheter och begränsningar uppenbarar sig, kommer vara väldigt påverkande och kanske helt avgörande för det liv du får.
Jag blev som förstelnad i tankarna. Det som låste sig var tanken på perception. Jag vet inte varför men så lossnade det och det enda som hände kvar var perceptionens betydelse. Hur världen kommer målas upp och gestalta sig beroende på var och ens perception. Som att vi alla på ett underligt vis lever sammanflätade i en dimension men samtidigt gör vi våra egna resa i den andra dimensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar