Spoilervarning: Diskuterar/reflekterar på en abstrakt nivå. Ni har blivit förvarnade 😏
Del 2, kapitel 3
Det är onekligen fartfyllt, även när huvudkaraktären befinner sig liggandes i större delen där kapitlet utspelar sig: i en lägenhet. Blir uppmärksam på att författaren lämnar ut små pusselbitar i taget för läsaren och huvudkaraktären att plocka upp och bearbeta. Det är uppenbart att huvudkaraktären har varit illa däran och legat i en dvala en period nu, och i tillfällen piggnat till för att därefter sjunka in och försvinna igen när han somnar. De många frågorna jag som läsare har, när det blir svart på vitt att det finns människor som känner till saker och ting om vad som försiggår hos huvudkaraktären, får jag svar på allt eftersom och det sker sådär retfullt långsamt. Precis när jag tror att jag ska få hela bilden presenterat för mig och få möjligheten till att addera ihop bitarna jag har, när jag är övertygad om att nu händer det, så dras det ut lite till genom att nya detaljer skildras som jag inte tänkt på. Detaljer som målar upp och gestaltar huvudkaraktärens förvirrade värld som utspelar sig. Och till råga på allt, när en tror att situationen inte kan bli mer komplicerad så blir den precis det. Och allt detta utspelar sig för huvudkaraktären. Jag känner med honom och kan inte riktigt begripa vilka av de tusentals trådarna som han ska undersöka först. Det är som att han gömt en hel verkstad under snön och nu håller snön på att smälta och sådant han gömt och glömt bort dyker upp till ytan bit för bit. Och nu behöver han ta itu med alla dessa saker för det går inte längre att springa ifrån de, att bortse faktum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar