Flödesskrivning: en oväntad tågresa hem

Sitter på tåget med flickvännen bredvid. Jag läser på Blir du ledsen om jag dör? Orden och meningarna avverkas rad efter rad men det är något som inte stämmer. Det är något som stör. Jag läser utan att vara närvarande. Jag gör allt i min makt för att koncentrera mig men utan någon skillnad. Det går bara inte in. Jag hör och ser orden men de betyder ingenting, nada. Bara tomma intetsägande ord framför mig. Varför?

På andra sidan jämte oss sitter tre vuxna medelålders personer fullständigt slukade av sina mobiler (lite som jag är nu när jag skriver detta: ironin va...) de scrollar igenom i tid och otid. Den mytomspunna och alltuppslukande TikTok har förtrollat deras medvetanden: Spindeln har fångat in de i sitt nät. Olika ljud lämnar deras mobiler som gifter sig så väl och skapar en symfoni av störning: läsningen är rubbad. Nonstop i cirka 30 minuter är de helt paralyserade av den fantastiska app som skapats för att revolutionera dagens generation och ungdomar. Vilken fantastisk skapelse den där appen vars namn jag i all utsträckning vill undvika att omnämna är. Vilken otrolig dopamincocktail den ger till mottagaren mittemot skärmen som vill inget annat än att vara omfamnad av lättillgängliga dopaminkickar. Vilket fenomenalt giftepar de utgör. Människan och TikTok. Match made in heaven!

Vi började närma oss Falköping och plötsligt reser sig sällskapet jämte oss på andra sidan i all hast. Stressade och skyndade för att de inte skulle missa sin avstigning. De satt alltså fastklistrade ända in till slutet med inte så avlägsen konsekvens som kunde betyda missad avstigning. Say no more!

Vi började närma oss Falköping och plötsligt reser sig sällskapet jämte oss på andra sidan i all hast. Stressade och skyndade för att de inte skulle missa sin avstigning. De satt alltså fastklistrade ända in till slutet med inte så avlägsen konsekvens som kunde betyda missad avstigning. Say no more!

Lite senare och vi står plötsligt stilla. Högtalarna aktiveras och ett elektrisk surr lämnar tills en manlig röst övertar surret och meddelar att vi varit med om en viltolycka. Att de behöver undersöka saken närmare varför vi nu står stilla. En stund går, det mörknar. Allting släcks. Börjar tänka på vilken bra skräckfilm det här är. Surret börjar gå runtomkring om vad som händer. Jag är i samma veva så omslukad av boken jag äntligen kunnat läsa fullständigt närvarande. Helt obekymrat tar jag fram mobilen och sättet på ficklampan så jag kan fortsätta läsa. Inget mer får hindra min läsning. Är uppenbart svag för att läsa. Finns så mycket historia och skildringar att ta del av i läsandet.

Cirka 45 minuter senare börjar vi åter rulla men med reducerad fart. Tänker vilken åktur vi varit med om. Vilken åktur jag varit med om. Trött, och på ett plågsamt sätt, tacksam över alla intryck jag fått vara med om på tåget.