Det hände något stort, en vändpunkt kan jag skönja. Huvudkaraktären blir fast besluten om att leva vidare ostört, ifred, ensam. En uppgörelse är träffad för systern och nu, verkar det som, huvudkaraktären ser det som ett startskott. Hans ansvar och uppgift är genomfört hos familjen, han hade ett intresse att hejda ett giftermål och fick som han önskat efter stor dramatik.
Samtidigt tror jag numera att även Razumichin vet vad det handlar om, varför, huvudkaraktären väljer att hålla sig borta. Vad jag inte förstår är vad huvudkaraktären ska göra under tiden? Ska han ”sona” sitt brott? Lämna in sig själv?
Intressant är det hur huvudkaraktären hållit sig i bakgrunden i olika tillställningar och annat håll, något jag lagt märke till och lade märke till det i det även när situationen nådde sin klimax och eskaleringen tog vid. Kan det bero på att att han utnyttjat detta för att komma till ett säkert belsut om hur han tänker gå vidare med allt? Det är lite som att han gått på lågvarv för att mentalt förbereda sig för den stora finalen, och att det från och med nu därför blir mycket mer intensivt och allvar? Att det är nu det riktiga ”spelet” börjar? En rafflande psykologisk kamp tar nog vid nu, mer än någonsin tidigare i bokens framfart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar