Hade mina aningar men inte trodde jag att han skulle ”välja” ut henne för att ta med sig på sitt, jag kallar det korståg. En bikaraktär som jag inte tänkt på alls, hon hade drunknat i alla intriger och konflikter och övrig spännande förlopp som författaren tagit mig igenom. Såg jag inte komma.
Det finns något ädelt och nobelt i vad som går igenom huvudkaraktären och hans tankegångar som vi får skildrade för oss. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det märks också hur huvudkaraktären vägrar kuva sig för religionen och det starka järngrepp kyrkan har över det kollektiva medvetandet under 1800-talets- mitt- och slut.
Det är intressant att se hur handlingen kommer fortlöpa härifrån. I synnerhet nu när huvudkaraktären tycks nu ha ”släppt” på alla gängse normer och konventioner som på mer eller mindre sätt fångar in det förutsägbara beteenden människan generellt utgår ifrån i sina fortlöpande vanliga liv. Allt som kallas förnuft och rationellt- när det tas bort från ekvationerna – vad återstår då? Och hur kommer det att visa sig i handlingar och beteenden?
Det finns något större i detta som författaren förträffligt medvetet planterar in i huvudkaraktären och i handlingen, en typ av ifrågasättande och attityd som kanske visar på, med Dostojevskij före sin tid, den tankegods och frigörelse från religionens klor. Jag tror att det var författarens sätt att få vara kreativ och inte låta sig få sina känslor och tankar fängslade; att skriva en bok om det istället, med handlingar och resonerande över psyket och den mänskliga moralen som enda sätt att få utlopp för sin förträfflighet. Allt huvudkaraktären förespråkar och står upp för, måste ha fått dig i dåtidens samtid dödsdömd om det skulle uttryckas och presenteras öppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar