Att den där änkan är så nedlåtande, mot typ alla som hon inte känner väl och favoriserar, och i det höjer upp sig till skyarna som en fullständig och mer ädel människa än övriga är så slående och självklart när jag läste igenom kapitlet. Det visar hon i sina repliker där hon pekar med hela handen om vilka många brister andra i rummet har, medan hon lyfter upp sig själv som ett helgon.
Det är intressant att ändå se hur änkan ändå är så genomslagskraftig i sitt agerande och i sina utlåtande. Det är som att hon har fått ”betala priset” och priset som hon fått betala, för att som kvinna få sin röst hörd och bli lyssnad på under 1800-talet, är att ta plats och inte låta sig bli nedvärderad eller ta åt sig åt från kommentarer som är ämnade att sätta henne på plats. Jag tror att hon formades så mycket att hon förkroppsligade att nedvärdera andra, framförallt män, som konsekvens av att utsättas av mäns makt och kontroll på samhällen (hon är en spegelbild av vad hon själv fått utstå). Priset hon fått betala för att bli den hon är, är också samtidigt att hon har lidit en ofantlig mängd och gått igenom hemska tragedier, trauman och orättvisor.
Under hela scenen, gravölet, så noterar jag hur huvudkaraktären närvarar men säger inte ett ord och istället bara observerar precis all som utspelar sig. Han är ute efter något. Han är nog inte riktigt säker på vad själv än men det är ändå viktigt för honom att närvara. I synnerhet för den sorgen han känner för den avlidne mannen men även det han känner för hans dotter. Sen att mannen som huvudkaraktärens dotter skulle gifta sig med kommer till gravölet alldeles i slutet av kapitlet, gör det hela ännu mer spännande. Jag ser fram emot att se hur, för jag tror att huvudkaraktären och mannen kommer att råka ut för en konflikt som kommer påverka och styra riktningen i handlingen på ett eller annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar