Prosa: förlåt för min otillräcklighet

I perioder av mitt liv, framförallt i senare del av den, har jag burit en förtvivlan och frustration över otillräcklighet i tagande av möjligheter. I det har jag känt ett svek gentemot mig själv som uppstått som konsekvens för otillräckligheten och rädslan. I den känslan uppstod texten nedan när jag ville sätta uttryck på känslorna. 

Numera är det ofantligt viktigt att handla och prioritera den potential som finns i mig, och därmed segra över rädslan att misslyckas.  

Skriven vintern 2021

Förlåt för min otillräcklighet

Förlåt mig för min ignorans och feghet, för min bristande karaktär och opålitlighet. Förlåt mig för det elände min otillräcklighet ligger till grund för.

Jag undrar många gånger, varför räds jag misstag och felsteg.

Vart an växer och gror otillräcklighetens förkroppsligande. Är det i de dömande ögonen vars blickfång sträcker sig långt förbi horisonten. Är det i den kollektiva medvetandets hav av egenrättfärdig berömmelse – ytlighetens och fåfängans verk. Är det i bristen av handlingskraft och viljestyrka. Eller är det i rädslan av att förlora fotfästet och missta mig själv för vem jag är som förstelnar mig som Medusas blick.

Förlåt mig för min naivitet och bristande engagemang, för min rädsla och illojalitet. Förlåt mig för det elände min otillräcklighet ligger till grund för.

Jag undrar många gånger, hur tar jag mig loss från helvetets kedjor.

Vart tar resan vägen om jag lyckas hitta ut från den mörkaste avgrunden, där ljuset slåss för sin överlevnad. Är det bortom en verklighet föreställningen kan fantisera om? Är det till en plats där drömmar utmanas och tänjs till sin gräns. Är det till en plats där fritt tänkande och reflekterande ger upphov till sökande – en plats där hjärta och själ kultiveras till sann eufori. Eller leder frigörelsen rent av till en plats och landskap där gärningar, tankar och uttryck frenetiskt knackar på dörren, desperat längtades efter att bli insläppt.

Förlåt för mina synder och felsteg, för mina missade möjligheter och okunskap. Förlåt mig för det elände min otillräcklighet ligger till grund för.

Alldeles för många gånger jag har velat fullfölja mina drömmar, där jag samlat mod men i slutändan stått paralyserad. Alldeles för många gånger jag känt det ofantligt viktigt för min potential att våga handla. Där rädsla för misstag står som segraren. Jag har låtit bli att utmana mig själv i svekfullhetens tecken. Likt ett luftslott jag långsamt byggt ihop, bit för bit, och när skapelsen inrymts förhoppningar, tankegods och oändliga krigarrop och det blivit dags för mig att påbörja den riktiga transformationen, då pyser luften plötsligt ur och luftslottet är åter vad det var: en fantasi. Där strövar jag åter omkring med ena foten i ett ingenmansland, i en fantasi om vad som kunde blivit och andra foten i den bittra verkligheten som bekräftar min otillräcklighet. Jag samlar mod och styrka för ett nytt försök att bryta mig loss från helvetets portar för att på första parkett mötas av en större rädsla och hinder att tackla; minnen av tidigare försök. Sveken och illdåden mot mig själv är aldrig långt borta eftersom min egen skugga är min bästa vän.

Så förlåt mig för mitt oansvar och passivitet för den bristande plikt gentemot min potential och drömförverkligande. Förlåt för det elände min otillräcklighet ligger till grund för.