Vaknade av att en hund krafsade på bäddsoffan. Jag förstod att hon ville en av två saker: sova intill oss eller gå ut och kissa. Jag tog mig upp från sängen och begav mig ut tillsammans med hunden. Med mig tog jag mina två block för jag visste att en text skulle växa fram, den höll på att inombords explodera, förutsättningarna var alldeles särskilda en dag som denna. Jag satte mig alldeles utanför på bryggan i anslutning till sjön. Så nu sitter jag här: omgiven av naturens magnifika inramning, allt som presenteras mig är stillhet och blänkande vatten som speglar det vackra landskapet som sträcker sig ovanpå land.
Blundar ett ögonblick och tar ett djupt, långsamt andetag. Sitter bokstavligt mitt i en oas av fågelkvitter som ibland avbryts av att en fisk tar sig upp till vattenytan. Efter sig lämnar den ringar på vattnet. Känner hur solen med en ståtlig och stolt kraft gör sig närvarande, ett klart besked när min nacke och hals blir böljande varm.
Allting lever här. Insekterna på vattenytan hoppar från plats till plats när det konstanta flödet av vatten långsamt transporterar dess resenärer. Mina ögon ser insekter komma i svävande grupper. Hör plötsligt vassen framför mig lämna ifrån sig ett ljud en bit in. Till mitt missnöje upptäcker jag inte vad det är för skapelse som föranledde rörelsen ett vass hamnat i när den långsamt svajar från sida till sida. Övrig vass står i samklang absolut blick stilla. Så jag spänner ögonen och till min förvåning möts jag av en liten pippifågel sidohoppandes uppför vasstrået från botten ända upp till toppen för att därefter flyga bort sin väg.
Jag tar in allt. Sitter blick stilla. Vill se, höra, känna, försvinna i stillheten och det fullständigt naturliga. Träden som omger hela min huvudsvängradie kapslar in sjöns avgränsning. Vassen tar vid där skogen lyser med sin frånvaro. Orkestern av ljud blir allt intensivare. Plötsligt gör sig ett nytt ljud presenterad så jag följer den och lyfter blicken rakt upp. Trädgrenarna rör numera på sig kraftigt. En vind tar sig förbi och jag ser hur den förflyttar sig när träden en efter en får liv. Nu är allt åter tillbaka igen, stillheten utmärker sig. Fågelkvitter hörs i ett utan att se en enda fågel i närheten. Identifierar en hel uppsjö av ljud men det är omöjligt att separera de när kvitter konstant ljuder efter varandra, för att följas av en smäll så jag följer ljudet och vänder mig om och ser till min glädje min sambo röra sig mot mig med hunden strax bakom. De tar sig nerför bryggan och gör mig sällskap.
En trollsländas vingar som ljuder får min uppmärksamhet när den svävandes placerar sig framför mig. Det känns som tiden står still. Känslan hänger kvar i vad som känns som evigheten själv. En kort stund var tiden oväsentlig, för att i nästa ögonblick vara tillbaka och se hur trollsländan sin väg for.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar