Kapitelreflektion: Brott & straff av Fjodor Dostojevskij, Del 4, kap 1

Det är som en katt- och råtta lek som pågår och olika intressen försöker vinna mark i dialogen och samtalen som förs i kapitlet. Det är tydligt att det finns tänkare i rummet i form av Raskolnikov och mannen som besöker honom. Det förs samtal om bakgrunder, erfarenheter och så det mest intressanta, nämligen ämnet spöken. Det är noterbart hur dessa spökförnimmelser som uppdagas väcker känslor och är mycket intressant i sig, men även hur karaktärer med väl valda ord och formuleringar uttrycker sina upplevelser. Och vid flertalet gånger väcks det frågor som inte har ett helt självklart svar och som får mig att stanna upp och tänka igenom vad som faktiskt sades. Det finner jag berörande och fängslande, när jag blir indragen i den typen av vibbar och känslor. Jag uppmärksammar hur mycket av människans hjärna det fokuseras på i boken och i kapitlet, själva psyket och de mentala förmågorna och upplevelser som en människa kan ha, och dessa återberättas och skildras under bokens gång.