Tankar och reflektioner inför repetitionsutbildning

I början av augusti damp det ner ett brev i brevlådan adresserat till mig med pliktverket som avsändare. Inte den blekaste vad det kunde handla om så brevet öppnades med ett stort intresse över innehållet. Till min överraskning hade jag blivit kallad till en repetitionsvecka som närskyddssoldat på Skaraborgs Regemente P4 i Skövde, med utbildningsstart slutet av november. Med bakgrund av att jag gjorde värnplikten för 16 år sedan – såg jag inte detta komma överhuvudtaget.

Funderade inte särskilt länge innan jag landa i att jag vill och behöver genomföra repetitionsutbildningen av flera skäl. För det första ser jag det som en möjlighet att utsätta mig själv för nya miljöer och utmaningar och komma ut på andra sidan med helt nya erfarenheter. Möjligheten som nu uppenbarar sig får jag ändå kategoriseras som ytterst ovanlig och sällan skådat för gemene person och det vill jag inte låta glida förbi mig. För det andra ser jag det som en skyldighet och plikt att ta mig an denna möjlighet. Dels för att jag kommit till insikten att jag för evigt kommer vilja ge tillbaka till landet jag vuxit upp i och de förutsättningar jag och min familj fått att starta ett nytt liv när vi i slutet av 80-talet anlände som flyktingar, dels för att jag känner det som min skyldighet att skydda och försvara de mänskliga rättigheterna. I synnerhet skulle färdigheterna och kompetenserna som är tänkta att repeteras komma väl till hands om ifall ett krigsutbrott i Sverige skulle bli aktualiserat. Vidare ser jag denna möjlighet som en chans jag verkligen måste ta för det finns en stor lockelse och dragningskraft i att utforska och utsätta mig själv för psykologiska, fysiska och de socialt ansträngda miljöer – allt för att växa och förstå omgivningens påverkan i en större kontext. Jag menar, alla frågor om hierarkier, samarbete, makt, strukturer, ledarskap – jag undrar hur jag kommer se på dessa aspekter med mina nutida ögon när jag samtidigt tittar tillbaka på min första försvarsmaktserfarenhet när jag genomförde lumpen för 16 år sedan. Jag ser en stor potential till lärdom i allt som kan utvinnas av denna kommande erfarenhet under en veckas tid.

Imorgon bär det alltså slutligen av mot Skaraborgs regemente P4 i Skövde. Det ska bli en intressant upplevelse och vistelse i en miljö som skiljer sig helt och hållet från vardagen i övrigt. Kan inte låta bli att fundera över alla som blir kallade till repetitionsutbildningen, hur deras välmående och hälsoform har för status och hur gemene man kommer tackla de fysiska och psykiska utmaningar som väntar (vilket jag förutsätter kommer ingå i mer eller mindre utsträckning). Jag menar, det är inte självklart att alla rakt av kommer köpa den tillvägagångssätt och struktur som försvarsmaktens utbildning utgår ifrån. Det är inte alls självklart på något vis. Oavsett vad så är jag fascinerad och antar utmaningen som väntar. Att det sedan dessutom visar sig att en mycket god vän till mig, som jag träffade och lärde känna i lumpen för 16 år sedan, också är kallad till repetitionsutbildningen gör inte saken sämre.