Läs igenom dessa två stycken och reflektera därefter på skillnaderna. Hur lätt det är att "bedra" sig själv och låta det sätta en prägel på livet är anmärkningsvärt enkelt.
Tänker. Ser på mig själv. Vem är jag, eller snarare vad är jag? Ser allt tydligare mina brister, de tillkortakommanden som lyser igenom i livet: på jobbet; vänskapsrelationer; kärleksliv; relationen gentemot mig själv. Ser lysande klart vilka brister jag har och hur de ter sig varje dag. De finns där, påminnande nära. I samtalen jag tvekar ta eller gör allt för att undvika , i handlingarna jag drar mig från att genomföra, i ögonblicken jag är fast besluten ska få en viss utgång men tvivlet tillåts få övertaget. Kort och gott: det är generande uppenbart hur stor rum och energi jag tillägnar till självdestruktivitet och fördömande gentemot mig själv. Jag är ingen ledare. Min karaktär är långtgående skadad och skört vilket begränsar mina möjligheter och syn på livet.
Tänker. Ser på mig själv. Vem är jag, eller snarare vad är jag? Ser allt tydligare mina styrkor, de färdigheter som skiner igenom i livet: på jobbet; vänskapsrelationer; kärleksliv; relationen gentemot mig själv. Ser lysande klart vilka styrkor jag besitter och hur dessa visar sig varje dag. De finns där påminnande nära. I samtalen jag tar och initiativen jag ständigt uppvisar, i handlingarna jag så modigt anstränger mig för att möta, i ögonblicken jag så ihärdigt intalat mig själv jag klarar av att möta oavsett utgång - låter mig inte skrämmas. Kort och gott: det är ett styrkeprov jag uppvisar i den beslutsamhet och ansvarstagande jag tillägnar gentemot mig själv. Jag är en ledare. Min karaktär är upplyftande och inspirerande vilket ger mig otaliga möjligheter i livet.
Den som säger att ord inte spelar någon roll har inte lyssnat noga, eller föga sett klart nog. Ord är makt. Språk är universellt. Omringa dig med en sanning som stärker och ger möjligheter istället för en sanning som slukar bort livslusten och tar fram det pessimistiska i dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar