Flödesskrivning: Digitaliseringens paradox

Tekniken och digitaliseringen har oss runt sitt lillfinger. Den är både vår frälsare och vår syndare. Först uppenbarar den sig som räddaren och förflyttar mänskligheten på ett så nära man kan uttrycka mirakulöst sätt framåt i utvecklingen, för att i efterföljande inslag och fas få ett så stort grepp om oss att hon blir så omedveten och oreflekterade så Mona Lisa skulle tappa hakan. Vi har helt enkelt fått om bakfoten vad som är viktigt här i livet och hur vi ska prioritera i vår hypersnabba och effektiva samhällen, där allting handlar om att så fort som möjligt komma till nästa steg. Avsaknaden av utrymme till självreflektion, insikter, eftertänksamhet, medvetenhet, meningsfullhet, ansvarsfullhet, personlig utveckling och viola, paradoxen har slagit in.

 

Det finns något mycket paradoxalt i det följande jag kommer beröra. På många sätt har det varit en räddning för människor – en gamechanger – när digitaliseringen bredde ut sig ordentligt i samhällen. Samtidigt, och paradoxalt i sammanhanget, ändras landskapet till det långt mycket sämre på många fronter. Framförallt vad gäller att rikta vår uppmärksamhet mot meningsfullhet. De långtgående potentiella konsekvenserna av detta är vad som skrämmer och gör mig något förtvivlad i den fortsatta utvecklingen av just digitalisering. Jag är tämligen övertygad om att tekniken är – och kommer bli – grunden för mänsklighetens dumheter. Låt mig förklara.

Min övertygelse är att den stora generella massan blir, tack vare teknikens hisnande, revolutionerande framfart – och utveckling, allt mer naiva, omedvetna, passiva, oreflekterade, okritiska och lättmanipulerade. Vår integritet blir allt mindre värdefullt som en konsekvens av att vi värdesätter den allt mer obetydligt och oviktig för vi säljer hellre den för underhållningens och för gagn av livets lättja. Vi ger redan, vilket en stor majoritet känner till men knappast kunde bry sig om, bort vår data som insamlas så snart vi är online/har platstjänster igång/godkänner cookies/klickar på länkar/accepterar orimliga villkor osv. till de stora ”hajarna”, ”bjässarna”, ”giganterna” (sätt in valfri epitet) så att de kan tolka och förutspå vilka beteenden som växer fram ur användandet och konsumtionen av dessa tjänster/appar. En kalibrering och nudging senare gör giganterna hole-in-one och då har vi sålt vår själ. Resultatet blir en ännu bättre, finkalibrerad och ändamålsenlig AI-integrerad och algoritmstyrd underhållningslandskap – för människor att förkovra sig i och leva loppan i datainsamlingsvärldens paradis. 

Det hela är paradoxalt för det är just tekniken och digitaliseringen som var, och är, dragkroken som fiskade upp människorna och ändrade förutsättningarna från dem då rådande till nya och mer lovande. Plötsligt har förutsättningar som förbättrar människors livschanser att skapa sig ett ännu drägligare liv hos gemene person blivit en realitet. Allt som behövs för att ta del av denna revolutionerande och fantastiska digitala under är en dator eller en mobil och du har hela världen vid dina händer (no pun intended). Informationssökning, möjlighet till kontakt med vilken samhällsmedborgare som helst, steg-för-steg-guider, myndighetstjänster och bedriva företagsamhet online, ja allt finns där. Idag beror din existens mer eller mindre på om du inte har tillgång till internet (läs det igen). Kan du tänka dig tanken, och det finns en behov av det så finns det med stor sannolikhet redan upprättat online och tillgängliggjort för alla med en dator/smartphone (missförstå mig rätt). Man kan säga, grovt förenklat, att din dröm endast är en knapptryckning bort. Så stor och omvälvande förändring har digitaliseringen och smarta telefoner betytt för mänskligheten. Det är ett fenomen som för 30 år sedan skulle ses med surrealism och/eller futurism om man skulle beskriva effekterna av dessa ”hårdvara” som uppfunnits. Är det i paritet med betydelse och revolutionerande som boktryckarkonsten eller industrialiseringen genomslag hade, eller kanske något ännu större? Hursomhelst kan vi vara så säkra på att vi är långt ifrån sista hållplatsen. 

Digitalisering och allt som kommit med den (AI, internet, VR, AR, influencers, Wikipedia, Reddit, 9gag, börshandel, streamers etc) har alldeles uppenbart och bevisligen tagit oss stora kliv framåt utvecklingsmässigt. Det är också därför det är en paradox för det är också det som kommer göra den stora massan till oreflekterade och obrydd där ”mind your own business” – mentalitet blir till den nya normaltillståndet. Sist men inte minst kommer den stora massan (de som på sin fritid förbrukar och konsumerar skärmtid allra mest) bli så fogade och påverkade att deras medvetande kommer vara så felriktade och fokuserade på alldeles oviktiga ting i underhållningens – och meningslöshetens tecken. Människans kapacitet – den kollektiva mentala förmågan – styrs mot det som tidigare nämnts, som slukar våran uppmärksamhet och det som våra moderna samhällen påvisar och höjer till skyarna: youtubers, streamers, influencers, socialamedieentreprenörer, ja kalla det vad ni vill. Helt enkelt trender som existerar tack vare människors benägenhet till mindless tittande på underhållning.

Det som rådande system prioriterar och placerar allra mest eftertraktat, är dit uppmärksamheten riktas mot. Inte för att det nödvändigtvis är av kvalité och meningsfullhet utan snarare för det är där den största följarskaran finns: således där inflytande finns att finna och påverka i största omfattning. Och hundratusentals följare betyder vad? Kassako via reklamintäkter och motsvarande. Allt mer realityshows, dejtingprogram, matprogram och allt som finns skapas numera även i barnversion med barndeltagare – alltså krymper åldrarna och människors medvetande formas allt tidigare. Allt som kan associeras med onödig utfyllnad i vardagen är det som människor allt mer lägger tid på istället för att lägga tid och energi på att bli en bättre och mer ansvarsfulla människor och göra skillnad på RIKTIGT. Som det ser ut just nu så dödar vi alltså mer tid på att ge andra människor ännu mer inflytande och publicitet som ett sätt att förlama våra sinnen. Det är det som är paradoxen. Vi gör oss själva till mindervärda genom att förlama vårt medvetande och felriktar den mot ytlighet

Jag undrar vad och hur den digitala världen kommer revolutionera våra liv framöver med. Det sägs att AI, VR och AR är på frammarsch och bara är i sin linda...