Jag är både lättad och tyngd över den verbala genialiteten som författaren J.M.G Le Clezio lyckas med åstadkomma i sin roman Öken, som fångar in det vackra, obarmhärtige, oförlåtande och svidande verkligheten Öknen är hem åt, men även hur de mest utsatta, de stigmatiserade lever sina liv. Romanen är samtidigt i allra högsta grad något av rebellisk och kritiserar den lättheten som den moderna västerlandet avvisar människans inneboende och naturliga dragningskraft gentemot moder natur, vår moder jord.
Öken är en mycket målande och eländig (missförstå mig rätt) skildring av hur två parallella skildringar tar plats för att knytas an och ge svar på frågor, svar som på ett märkligt vis inte är överraskande men som författaren lyckas på ett enastående vis subtilt dölja och subtilt träder de fram parallellt med skildringens utveckling. Jag upplevde att de målande beskrivningarna fängslade mig och jag blev som paralyserad av fascination när författaren med noggrannhet och detaljrikedom av konstnärlig precision gav läsningen lager av dimensioner. Lägg till en komponent av religiositet, en större kraft, som skildras längst med berättelsen och det blir svårt att tröttna. Inte en sekund fann jag mig själv ointresserad av att veta mer.
Boken hade så många lager, så många viktiga teman. Ett sådant är den kärlek, den harmoni, den enastående relationen som människan från början hade till jorden, vår moder jord, moder natur. Till djuren, insekterna, till växterna, till det ej manipulerade. Till det orörda och oförstörda. Ett annat tema är människans kolonisering av en ny ordning när soldater och nationer kuvar främmande stamfolk för sitt egna skull, för de besitter makt och teknologiska nivåer utan motsvarighet för nomadfolket och hur de utplånar generationer av kultur och traditioner längst vägen för att få igenom sin vilja, sin "grande plan".
Om jag ska kritisera något i boken så är det hur mängden av repetition och mängden av religiösa inslag, som kan vara svåra att greppa och ta "seriöst" - även om jag personligen är mycket intresserad av att förstå och försöka greppa det jag inte förmår förstå. Det fanns episoder i boken där passage utspelar sig som man som läsare inte förstår rent rationellt, för det som utspelar sig är av andeväsen, och då har jag blivit förvirrad och tappat fokus. Så utmaningen har varit att förstå delar som kan inte var avsedda att förstås nödvändigtvis på ett sätt, utan att betraktaren får göra en fri tolkning och ta det därifrån.
Som en person som är väldigt intresserad av filosofi och det okända, så var inte denna boken på något sätt ointressant, tvärtom bjöd den på olidlig spänning och hjärtskärande beskrivningar av miljöer och platser. Första boken jag läser av författaren J.M.G. Le Clezio och wow, vilken pangdebut för min del.
Härnäst är det inte helt omöjligt att man tacklar Brott och straff. Det blir något att bita i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar